Sångfåglar

Igår kom Klara och Benjamin på middag, ett kärt återseende. Jag hade lagat soppa och pizza och båda var ätbara, vilket jag kände mig mycket stolt över. Förrutom tre fina presenter hade de med sig vattenpipan, något som gjorde min pojkvän salig. Efter några timmars snack och skratt runt köksbordet gick vi till ett karaokeställe här i Uppsala. Vi fick tyvärr aldrig chansen att själva stå på scenen, men vi sjöng ändå för fulla halsar till de flesta låtar. En underbar kväll helt enkelt.




Det enda jag undrar över just nu är vem fasiken som ringde mig 07.50 i morse..? På en lördag. Nej bevare mig väl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0