allteanna

Kan ni tänka er att jag drog ihop mitt pick och pack och flyttade till Egypten, ett land jag aldrig ens besökt? Är inte det rätt crazy?! Ibland (som i morse) kommer jag att tänka på detta och förundras. Det är liksom alldeles för äventyrligt för att vara jag. Jag var i och för sig ganska nervös, men jag gjorde det i alla fall. Och en hel höst var Kairo mitt hem. Det känns så overkligt och out of character. Men bra på något sätt.

Vi har bara varit hemma i ca 2 1/2 månad, men det känns mycket, mycket längre. Det känns som vi gjort så fruktansvärt mycket sedan vi kom hem.

Sällan känns det som livet går i normal takt. Antingen känns det som att gå i en rulltrappa, allt bara svichar förbi eller som tiden står stilla. Varför finns det inget mellanläge?

Idag har tiden gått hysteriskt fort, klockan är snart ett och jag har inte klivit upp. Ångest. Så himla mycket ångest.