allteanna

Nu ska jag berätta en hemsk men tyvärr väldigt sann historia. Förra lördag förmiddag och jag är på väg till jobbet. Utanför kyrkan står uppskattningsvis ett 30-tal män i uniform. De står typ i givakt och alla är vända mot kyrkans ingång. Vända mot Östermalmstorg står lika många män fast med instrument, en arméorkester. Fast det hör inte hit. I alla fall, ett 30-tal män står och stirrar mot kyrkan och dess grusade uppgång. Förbi männen och in genom grindarna går en kvinna. Hon är den enda människan i närheten och i männens blickfång så själklart tittar de på henne. Jag kan tänka mig att männen stått där länge och är glada att äntligen vila ögat på något som faktiskt rör sig. Det är nu jag går förbi (fast bakom männens ryggar) och ser att kvinnans röda kjol sitter fast i troskanten. Där går hon alltså och har ingen aning om att hon visar sin vita rumpa för ett 30-tal män som inte har något annat för sig än att titta på den där den guppar hela vägen från grinden fram till kyrkans mörka dunkel. Förstå känslan när hon inser den ofrivilliga showen hon har gett dessa uttråkade män. Jag skulle inte bli förvånad om hon gick ut bakvägen sedan.



Hela scenariot fick mig att tänka på kjol-scenen i Änglagård. Ni vet, när Fanny efter begravningen drar upp kjolen för att sätta sig på Zaks motorcykel och gubbarna och tanterna i byn håller på att tappa hakan. Fast det var ju i och för sig en mer medveten och frivillig rumpflash.