Oförmåga att uppskatta andra formspråk
Ni vet Trygg Hansa-huset i korsningen Flemminggatan/Banhusgatan (visst är det Banhusgatan..?). I alla fall så blev jag smått förskräckt när jag läste en artikel i SvD igår. Stadsmuseets antikvarier arbetar, på uppdrag av kommunfullmäktige, med inventeringar av stadens kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse. De hus som anses mest värdefulla markeras med blått. En sådan klassificering fick Trygg Hansa-huset. Stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M) riktar stark kritik och ifrågasätter Stadsmuseets bedömning. Enligt Stadsmuseets bedömningen har huset "stora arkitekturhistoriska och samhällshistoriska värden". Hon ifrågasätter även blåklassningen av Åhlénshuset och säger "Jag tror inte att stockholmarna i gemen har samma respekt för Åhlénshusets utformning som man har för exempelvis slottets". En politiker underkänner alltså stadens egen expertinstans, vilket med all rätt har skapat visst rabalder. Och är det inte väldigt typsikt och ointelligent att bara se ett värde i "äldre" och nyklassisistisk arkitektur? Snart vill hon väl riva allt som är byggt efter 1930. Pinsamt. Så himla pinsamt.
Kommentarer
Postat av: christina bondeson
Efter BARNHUSBRON blir det SCHEELEGATAN som korsar FLEMINGGATAN- i övrigt är vi helt överens! Rättningsreflexande CH-a
Postat av: martin
fast va fan. åhlenshuset tycker jag är skitfult och det tror jag att de flesta tycker. varför ska det stå ett hus som alla hatar mitt i stan bara för att några experter ska få gå omkring och njuta?
Postat av: Anna
På 60- och 70-talet resonerade man likadant, rivde en massa och byggde nytt. Trender kommer och går, även inom arkitekturen och jag tycker det är ett stort misstag att sudda ut spår från tidigare formspråk som numera inte är lika populära. Jag tycker Åhlénshuset och Trygg Hansa-huset är coola, formatarka riktnärken i Stockholm. Så det så.
Trackback
