allteanna

Jag vet inte om jag kanske är lite en restless soul, men det är ofta så att jag föreställer mig hur skönt och avkopplande det kommer vara att sitta där i solen och lyssna på musik eller sitta på det där tåget i flera timmar och bara njuta av en bok. Vara totalt avslappnad. Och det låter ju skönt. Men solstolen är obekväm och diverse flygfän irriterar. På tåget tjattrar ett hockeylag, jag vill hellre sova än läsa men jag hittar ingen bekväm ställning. Förstår ni var jag vill komma? Det känns som det är mer avkopplande att tänka på hur avkopplande något kommer vara för när jag väl är i den situationen så känner jag mig mest rastlös. Kanske är det därför jag älskar att planera? Kanske är det därför jag alltid får så höga förväntningar (efter flitigt planerande) och ofta blir mer eller mindre besviken? Någon som känner likadant?