Va fan liksom
Vid halv två inatt (jag sov) ringde min mobil. Inte en chans att jag svarar tänkte jag, men blev otroligt rädd då det stod skyddat nummer på displayen (vilket min mamma har), tänk om hon ringer för att det har hänt min syster något?! Det kändes som mina egna hjärtslag ekade i sovrummet, men de kan de inte ha gjort för min pojkvän sov fortfarande som en stock. Rädd. Otroligt rädd. Med gråten i halsen lyssnar jag av meddelandet som spelats in. Jag hör hur någon tar ett djup andetag och är övertygat om att jag ska höra min mammas röst uppmana mig att ringa henne omgående. Jag bävar. Men i andra änden är inte mamma. Det är någon kille som ringer halv två på natten för att fråga om jag är "Anna ... från Hagsätra?" och fortsätter "nähä... jag får väl ringa om ett par dar istället" och lägger på.
